M?¤rk Hur V??r Skugga (Fredmans Epistel N:O 81)

M?¤rk, hur v??r skugga, m?¤rk, Movitz mon fr?¨re!
inom ett m??rker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, den d?¤r,
byts till grus och klutar.
Vinkar Karon fr??n sin brusande ?¤lv
och tre g??nger se'n d??dgr?¤varen sj?¤lv,
mer du din druva ej kryster.
D?¤rf??re, Movitz, kom, hj?¤lp mig och v?¤lv
gravord ??ver v??r syster.

Lillklockan kl?¤mtar till storklockans d??n
l??vad st??r kantorn i porten
och vid de skr??lande gossarnas b??n
helgar denna orten.
V?¤gen opp till templets griftprydda stad
trampas mellan rosors gulnade blad,
multnade plankor och b??rar,
till dess den l??nga och svartkl?¤dda rad
djupt sig bugar med t??rar.

S?? gick till vila, fr??n slagsm??l och bal,
gr?¤lmakar L??fberg, din maka
d?¤r dit ??t gr?¤set, l??nghalsig och smal
du ?¤n glor tillbaka.
Hon fr??n Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag
vem skall nu flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig ?¤r jag
vi ?¤r torstiga alla.